Att föreviga det mänskliga mötet

Laxton, England

Överlevaren Steven Frank i studion. Foto: Katie Blake, Bright White ltd.

 

Drömmen om evigt liv kommer kanske alltid att förbli en dröm. Men möjligheten att samtala med en avliden person är en snart en realitet i det lilla samhället Laxton i England.

När vi tänker på kulturarv tänker vi kanske i första hand på föremål, miljöer och immateriella tillgångar som till exempel uppfinningar och programvaror. Berättelser är också immateriella även om berättelsen oftast är nedtecknad i en materiell bok. 

En berättelse ger ofta upphov till frågor vi skulle vilja ställa till författaren, inte sällan en författare som är död. Men tänk om vi kunde erbjuda möjligheten att ställa frågor till en avliden person. 

Förintelsens överlevare
The Forever Project som nu genomförs på The National Holocaust Centre and Museum i Laxton, Nottinghamshire i mellersta England har tagit den här idén på allvar. Med 3D-teknik har de filmat de få ännu levande vittnena från Förintelsen för att framtida generationer inte bara ska kunna höra dem berätta sin historia, utan även ställa frågor till dem. Och få svar.

En övermäktig och grannlaga uppgift, kan man tycka. Utan att gå in på etik, integritet och pedagogik ska vi titta närmare på de tekniska utmaningar som just fråga-svar-funktionen medför.

Ämnet har redan berörts i Spana Teknik-artikeln Väcker de döda till liv och håller de levande levande, där vi nämner ett projekt som genomförs på USC Shoah Foundation i USA. Där har man använt en mer avancerad hologramteknik, och arbetat med endast en överlevare som svarat på cirka 1 500 tänkbara frågor. Men principen är densamma. Och USC Shoah Foundation är också en samarbetspart i The Forever Project.

Inspelning pågår
På The National Holocaust Centre har man hittills hunnit med att spela in tio överlevare. Dessa tio inspelningar håller man nu på att redigera och bearbeta för bland annat 3D-projektion. Målet är att spela in och presentera totalt tjugo överlevare på samma sätt. De första publika visningarna ska ske hösten 2017.

På The National Holocaust Centre arbetar man dagligen med programverksamhet tillsammans med överlevare och skolklasser. Något man vill fortsätta med även i framtiden.

1 400 frågor
För att täcka upp de möjliga frågor som besökare nu och i framtiden kan tänkas vilja ställa till en överlevare från andra världskrigets förintelseläger var utvecklarna tvungna att ställa mellan 850 och 1 400 frågor till varje överlevare. Av dessa frågor var cirka 400 stycken specifika för just den aktuella personen. De specifika frågorna kunde till exempel ha att göra med överlevarens personliga berättelse.

Alla överlevare talar engelska, men Sarah Coward, utvecklingschef på museet, ser möjligheter att utveckla applikationen.
– Det finns inga skäl till varför vi inte skulle kunna producera den här upplevelsen på olika språk i framtiden. 

En kombination av tekniker
De största utmaningarna tycks ha varit integreringen av en rad olika tekniker, till exempel realtidsgrafik, 3D-projektioner, samt omvandling av naturligt språk (mänskligt tal).

Studion och kontrollrummet där intervjuerna och all teknisk bearbetning sker. Foto: Katie Blake, Bright White ltd.

 

Personerna filmas i stereoskopiskt 4K Red raw-format som synkas med externt ljud. Varje enskilt svar klipps ut och förses med unik metadata för att kunna kännas igen och matchas mot en fråga.

När en besökare ställer en fråga till överlevaren, måste systemet först omvandla frågan till text genom en kombination av taligenkänning och tal-till-text-teknik, och därefter analysera och tolka resultatet. Systemet letar upp "rätt” svar och aktiverar den 3D-projektion där det förmodade svaret på frågan finns.

Bakprojicerad laser
Eftersom museet ville att överlevarna skulle vara projicerade i naturlig storlek var inte ett autostereoskopiskt system aktuellt. I stället valde man att bakprojicera med laserteknik, och låta besökarna använda 3D-glasögon.
– Men när alternativa system finns kommer vi att titta på dem, säger Sarah Coward.

The National Holocaust Centre and Museum ligger som sagt i Laxton i Nottinghamshire, ganska långt från de stora städerna. Två timmar med bil från Manchester och tre timmar från London. Men Sarah Coward är öppen för att göra applikationen tillgänglig på andra institutioner genom samarbeten. The Forever Project finansieras delvis genom crowdfunding.

Läs mer ingående om den avancerade tekniken bakom inspelningarna på Final Cut Pros webbsida om projektet.

Staffan Cederborg
Redaktör

Uppdaterad: 26 Apr 2017 15:38 Print