Nytt museum i Sarajevo om att växa upp i krig

Sarajevo

Besökare vid öppningen av The War Childhood Museum. Foto: WCM

 

Det började som en bok och växte till ett museum. I januari 2017 öppnade The War Childhood Museum – en kollektiv minnesbank och en plats för försoning.

Ett monopolspel och en handskriven lapp som berättar om en sällsynt seger då lillasyster Selma vann över storebror Omer. Ett par slitna tåspetsskor. En till hälften uppbrunnen bok. The War Childhood Museum har över 3 000 föremål i sin samling och till dem alla finns en historia om vad föremålet har betytt för sin ägare.

– Vi är ett berättelsemuseum. Besökaren måste ta del av berättelsen för att föremålen ska få någon mening, säger Amina Krvavac, vd för War Childhood Museum.

Selma Tanovics monopol som hon spelade med sin bror under kriget. Foto: WCM

 

Monopolspelet spelades nere i källaren under beskjutningarna, balettskorna användes av en tioårig flicka som drömde om att dansa på Sarajevos Nationalteater och boken räddades från det nedbrunna biblioteket av ett barn på väg till skolan.

”Jag vet inte varför men där och då kände jag att jag gjorde en väldigt viktig sak”, skriver Alma Telibecirevic om när hon som barn räddade boken ur resterna av Vijećnica, 1800-talsbyggnaden som bland annat rymde Sarajevos Nationalbibliotek och som totalförstördes 25 augusti 1992.

En bok som räddades ur det nedbrunna nationalbiblioteket. Foto: WCM

 

– Att växa upp under pågående krig är en erfarenhet med många lager. Allt är inte hemskt. Det finns positiva och kreativa aspekter även av en barndom i krig. Några föräldrar satte upp gungor i källaren för att barnen inte skulle ha så tråkigt, berättar Amina Krvavac.

Idén till museet växte fram när Jasminko Halilović arbetade med boken War Childhood: Sarajevo 1992–1995. När han samlade in människors upplevelser visade det sig att berättelserna ofta hängde ihop med föremål som de hade sparat. Så Jasminko Halilović satte samman ett litet team av personer han kände, varav flera arbetade som forskare. En av dem var den nuvarande vd:n Amina Krvavac, verksam vid tankesmedjan Populari inom området politik och internationella relationer.
– Det gemensamma var att vi alla hade upplevt en barndom i krig. Man får ofta en offeridentitet då, men det här projektet gav oss möjligheten att skapa en annan identitet.

Mela Softics tåspetsskor, tillverkade i Sarajevo. Foto: WCM

 

De började med kontakterna som Jasminko Halilović byggt upp under bokarbetet och fortsatte med att göra efterlysningar på nätet i olika former. Gensvaret var överväldigande och Amina Krvavac tror att det beror på ett eftersatt behov av att få tala om den här tiden. För människor som vill bidra finns tre sätt: 1) Donera ett föremål till samlingen tillsammans med en kort text om vad det är och vad det har betytt för innehavaren. 2) Filmad intervju om minnena från en barndom i krig. 3) Både intervju och föremålsdonation.

Projektgruppen började samarbeta med tre psykologer för att träna sig i hur man gör för att inte återtrauamtisera människor när minnen väcks till liv, men också metoder för intern debriefing.
– De flesta har aldrig haft chansen att prata om det här så det uppstår känslomässiga reaktioner hos dem vi intervjuar och hos museibesökarna, så vi behövde stöd för att skydda oss själva, säger Amina Krvavac.

The Childhood War Museum har haft svårt att hitta tillräckligt med medel för att starta och driva sin verksamhet.
– När vi har träffat statliga representanter säger de att vi är superviktiga men vi har hittills inte fått något ekonomiskt stöd från staten. Vi har väldigt begränsade resurser och är beroende av internationella donatorer.

The War Childhood Museum, WCM Foto: WCM

 

De som arbetar med museet har även andra jobb, främst inom akademisk forskning. Museet vill också fungera som en bas för forskning.

Museets första utställning gjordes 2016, innan de hade någon egen lokal. De valde ut några föremål som visades på Historiska museet i Sarajevo tillsammans med förklarande texter. De ekonomiska begränsningarna har gjort att de inte har kunnat anställa någon utställningsproducent eller curator – därför har de valt en enkel form och presenterar alla föremål på ungefär samma vis.

Ambitionen är dock hög och museet satsar mycket på verksamhet för skolor. De producerar även vandringsutställningar som ska turnera såväl inom i det forna Jugoslavien, som internationellt. De vill gärna ha kontakt med museer, organisationer och myndigheter i Sverige för att nå ut med vandringsutställningar här. Nästa steg är att samla in material om barns uppväxt i andra krigsområden.
– Här skildras barns erfarenheter av krig, oavsett vilken sida de råkar höra till. Museet kan fungera som en plats för försoning, 
säger Amina Krvavac

Fotnot: Ett annat museum som samlar på föremål som betyder eller betydde något för sin ägare är Museum of Broken Relationships i Zagreb, som också har en filial i Los Angeles. 

Lina Wennersten
Redaktör

Uppdaterad: 17 Maj 2017 13:54 Print